30sep

Idag har det varit en riktigt självisk dag.. Varför ska jag bli utsatt för allt? Allt hänger på mig, jag får ta hand om barnen helt ensam, laga mat, städa, diska, tvätta, fixa så dom kommer till dagis/skola varje morgon.. 2liv har slagit ihop i blivit ett och jag blir ensam med det ansvaret!
Riktigt arg på honom har jag varit idag.. Bröt ihop framför barnen, det har jag aldrig gjort tidigare. Theo vart ledsen han oxå.
Han sitter och vill umgås iaf en dag med barnen men jag känner precis tvärtom.. jag vill vara iaf en dag ifrån dom. 15timmar veckan är jag helt barn ledig.. Jag orkar snart inte mera.. Jag måste få sova, jag måste få vara.. har ingen tid för MIG, vill bara vara hanna för ett tag.
Vad gör han om dagarna? Han sitter där och umgås med sina vänner och får 3 lagade mål mat om dagen.. Är det rättvist? Jag har inte gjort någonting fel men ändå är det jag som blir straffad och "frihetsberövad"

 Dagen brev till honom kommer antagligen inte bli skickat!

28 sept

Ny vecka nu.. Har varit en ganska lugn dag idag. Theo har varit på lekis medans jag och caspian har varit hemma.. Men imorgon ska båda två vara på respektive ställe.

Känslorna spelar en ett spratt hela tiden, ibland så är allt jätte bra men kommer man på lr ser någonting som påminner om tiden som varit så bryter man igen.. Man åker ju upp o ner hela tiden.. Varje timme man inte hör någonting är så jävla jobbig och nu har man inte hört någonting på 2dagar och det är så hemskt.. Vill bara kramas, pussas och mysa men samtidigt så måste man tänka att den tiden kommer.. Kommer ju få vänta på den men de kommer en dag..

Dagen D närmar sig och klumpen imagen blir bara större o större, kommer förhoppningsvis bli lättare efter allt är klart. Måste fixa en hel del innan det är dags.
Känns som att man gör saker hela tiden men tiden går så sakta, enda gången tiden går fort är när man räknar dagarna sen man hörde hans röst senare.

En sak kan jag ju säga, det kommer aldrig bli som det va, folket som varit i hans liv kommer inte komma iin igen, alla band ska bli klippta.. Aldrig ska någonting kommer imellan o splittra våran lilla famiilj igen.

Lördag 26sep

Ja idag är det lördag, det betyder att det gått 15 dagar nu. Känns som så mkt mer, tiden går så sakta.

I torsdag va en jobbig dag, satt på helspänn hela dagen och bara väntade på klockan, 1paket cigg gick åt bara under tiden barnen va på respektive dag sysselsättning..
Marie kom strax innan kl 14 och de va dags att bege sig.. Nerverna satt utanpå, tankarna snurrade miljorer varv..
Men väl inne så kändes det så naturligt och härligt, va så underbart- Va mindre gråt än jag räknat med men några tårar fick rulla iaf.
Barbie hade rätt, nu kan jag knappt vänta tills nästa gång :)

Allt låter så bra hela tiden så snart kommer käftsmällen och man blir dunkad tillbaka till verkligheten och depprisonen blir ett med vardagen.


I natt ska jag jobba oxå, har haft en skön dag idag. Faster marie tog barnen med sig på höstmarknaden idag och i natt ska dom sova hos elin så jag kan jobba. Underbara människor båda två. Är så otroligt tacksam att ni ställer upp så mkt som ni gör :) Hade inte klarat det här utan er två



...

Nu e det 1timme kvar tills  vi ska vara där.. nu blir de hämta barn o vänta på marie så e de bara dra sen..
Usch!! Panikångesten här för att stanna...

Torsdag 24 sep

Det har varit väldigt jobbig tid nu i ca en månad. Mkt har hänt som har förändrat många familjer o liv.
Har fått två otroligt tråkiga besked bara på en vecka.
Jag förstår inte att livet kan vara så orättvist att ta någon alldeles för tidigt. Tänker på era familjer o nära.

Dom senaste två veckorna har varit så otroligt jobbiga, det kommer nog inte bli specielt mkt lättare under den närmsta tiden.
Idag ska jag och barnen göra en sak som vi sett fram emot ett tag nu och jag har blandade känslor inför det.
Kommer bli så otroligt skönt men samtidigt så jävla jobbigt. Det kommer bli verklighet när man ser det med egna ögon. 

Hur ska man göra? Hur kommer man reagera? Hur ska man kunna åka därifrån? Vad kommer hända om en vecka? Hur kommer vi klara av beskedet?
Det är bara några av frågorna som snurrar runt i huvudet.

Humöret och känslorna pendlar så jävla mkt hela tiden, man kan gå från glad till ledsen på 30 sek.
Tankarna snurrar på högvarv hela tiden.

Jag har så många att hälsa honom ifrån men den det kommer bli jobbigast att hälsa ifrån är hans "syster" komma med ett sånt tråkigt besked. Får se hur han är där, kanske inte blir av men jag önskar att jag klarar av att säga det.

4 timmar kvar innan det är dags att infinna sig.. ångesten o paniken smyger sig sakta på!!


RSS 2.0