17/1-11
Två inlägg! Inte illa faktiskt..
Har haft ont i huvudet i flera dagar nu och kan inte sluta grubbla!
Saknaden efter T gör sig påmind hela tiden och jag längtar så efter att få ligga i hans armar igen.
Jag har tappat mig själv, vet inte riktigt längre vem jag är.
"Stålkvinnan" nådde botten!
Det är så tröttsamt att vara ensam, varannan helg kommer Han hem och då njuter man.. men 48timmar senare sitter man med gråten i halsen och säger hej då.
Det är inte lång tid kvar tills han kommer hem, 56 dagar om det går enligt planerna..
Nu när det inte är så lång tid kvar så känns det så overkligt och hemskt nästan! Vill ju att det ska vara idag!
Han kommer på fredag men det hjälper inte.. kommer inte bli bra förrens om 60 dagar..!!
”Men han fattas mej”, skrek Mattis. ”Han fattas mej så det skär i bröstet!”
Nog för att T inte är död men Astrid Lindgren beskriver känslor på ett så bra och enkelt sätt!
