Denandra

Jag är så trött...
Trött på allt, fick en fråga idag hur jag mår, och som vanlig svarar man: Bra.
Men Marie trodde inte på mig.. Och det är inte sant heller..
Jag mår skit, jag klarar knappt att gå upp ur sängen på morgonen men måste pga barnen.
När man väl tagit sig upp ur sängen så dras man tillbaka dit efter en stund igen.
Jag är så trött på att vänta, vänta på att det ska bli tisdag o veckosamtal, trött på att vänta på att få träffa honom. Trött på att ligga VARJE jävla kväll ensam med sina tankar och känna sig mest ensam i hela världen.
Trött på att vänta på att telefonen ska bli inkopplad, trött på att springa fram o tillbaka till postlådan varje dag o hoppas att man fått ett brev av honom.. Trött på att inte veta vart han kommer hamna så man kan planera sitt liv.. Jag hoppas veckorna går fort nu för jag orkar inte mera snart!
Trött på att inte ha några pengar, på att aldrig kunna göra någonting man vill pga att man inte har körkort.
Trött på att inte ha ett jobb som passar mina tider.

Ja det va väl en del av vad jag känner just nu.. Men en sak har jag kommit fram till o känt länge att jag inte kommer ta några "lycko-piller" för att klara av min dag. Vill ta mig igenom det här utan att skjuta upp mina problem till senare.

Jag är oerhört tacksam över mina vänner som ställer upp i vått o torrt, även om det bara är för att lyssna på all galla jag spyr över allt.