Denandra

Har samma känsla nu som för 10månader sen! Gårdagen va underbar men ändå så jobbig, blir bättre nästa månad.

Saknaden blev bara större efter 8timmar!

Hade ju börjat vänja mig vid att det bara var jag och barnen så kommer han hem och vänder typ. Att ses på bortaplan är en sak men att han kom hem, att han låg i sängen, satt i soffan, åt vid matbordet... det va bara skumt, eller inte skumt direkt. Kände ju igen allt men det är så avlägset.

När får jag se honom hela tiden?
När får jag dela säng och hålla om honom en hel natt?

När får vi äntligen vara tillsammans utan tider att passa?

Frågorna snurrar sig trötta i huvudet!

Hjärtat blöder och det skär i kroppen att det ska dröja en månad tills nästa gång!

Dags att sova nu, orkar inte tänka mera!