Världens sämsta mamma priset går till....
Du jag hoppas att du förstår att du inte är den enda som kännt så. Jag har fått reda på att man är normal när man känner så. :) Man orkar inte gämt va på topp och när man är ensam är det värre. ( Men jag hade familjen här)Du verkar ha underbara föräldrar och du är stark tycker jag även om vi inte känner varandra så bra :)
Men efter regn kommer solsken. Det har tagit mig åtminstone 8 år att komma ordentligt på fötter och accepterat läget som det är med min son å så. Men när ni blir en hel familj och börjar "funka" så kommer du glömma tiden som varit, glimta tillbaka ja. Och fortsätta med skamliga tankar mellan varven.. Men det är livets gång. Barnen ger oss grått hår men man älskar dem när natten kommer ändå :)
Iof det finns de som ALDRIG har problem och inte förstår men de finns de som kan förstå ensamheten du har men kanske inte dina omständigheter.
Så ta nu hand om dig för det blir en bättre tid säkert snabbbre än du tror.. :)
Ta hand om dig och hoppas jag inte klev över kanten eller va f*n man säger :)
